intelligentbibliotek

Det blev naiva tjejen som fick jobbet!

Jag önskar henne all lycka och håller tummarna för att hon ska trivas (bättre än mig).

~E~

Barnboksförfattare: Jag valde Tony DiTerlizzi ganska snabbt eftersom jag verkligen tycker om Spiderwick-serien med dess härliga otäcka figurer och trovärdiga mänskliga karaktärer. DiTerlizzis illustrationer är kusliga och fantasiframkallande. Vill slå ett extra slag för Spiderwicks fälthandbok som tilltalar mitt detaljer-i-andra-världar-nörderi.

Vuxenboksförfattare: Jag fuskar och bryter mot all biblioteksetikett och väljer en författare på förnamnet: David Eddings sagan om Belgarion och Mallorea, som jag upptäckte tack vare min kära vän E i mellanstadiet. Eddings framstod för mig som något helt nytt, en ingång till den fantastiska fantasygenren och roliga karaktärer som jag fortfarande kommer väl ihåg. Många har klagat på Eddings eftersom han inte är vad man kallar banbrytande eller nyskapande inom genren men jag anser fortfarande att han är en mycket begåvad berättare. (Diskussionen kring kvinnosynen i Eddings böcker lämnar vi till helgen, eller hur E?) Egentligen tycker jag att de ovan nämnda böckerna borde höra till ungdomsavdelningen men eftersom de är vuxen klassade här på mitt bibliotek, så kommer jag undan med det :P

Bok: Den trettonde historien av Diane Setterfield. En mystisk historia kring författarinnan Vida Winters som berättar olika versioner av sitt liv för olika reportrar. Men nu har hon bestämt sig för att berätta den sanna historien och därför kontaktar hon Margaret, som jobbar i sin fars antikvariat. Jag tycker om mystiken kring karaktärerna, den brittiska landsortsmiljön och framförallt utgåvan med böcker på omslaget, som fick mig att köpa boken.

Karaktär: Får nog bli Albus Dumbledore i Harry Potterböckerna. Från början är han den oumbärlige, ofelbare hjälten som nästan blir allsmäktig och som man alltid kan lita på. Men efter några böcker börjar man inse att han inte är perfekt och att hans bakgrund har sina fläckar. Ett stort plus för den humor han besitter och som jag beundrar i Rowlings böcker över huvud taget. Det är svårt att skriva humoristiska texter.

Jag har nu förbjudit vissa kortspel i biblioteket. Jag känner mig som en gammalmodig präst eller något och är inte alls bekväm med såna förbud i bibliotek egentligen. Men faktum är att arbetsmiljön och besöksmiljön på biblioteket sjunkit till obefintlighet varje dag mellan elva tolv då 6:orna vällt in som en hjord galna elefanter och börjat spela Tecknet eller Hej knekt på högsta volym. Till slut fick jag nog och rakt av förbjöd dem att spela kort i biblioteket och sen gömde jag kortlekarna!

Undrar om det här är en egenskap hos mig som kommer bli värre och värre med åren tills jag förvandlats till en sån där stenhård surkärrings-bibliotekarie som hyschar åt små barn och ger dödsblickar åt låntagare för att dom andas för högt? Eller var jag helt rätt ute med mitt förbud när mina yngre ocoola låntagare vågar sitta i biblioteket och läsa stillsamt igen nu när 6:orna övergivit biblioteket som uppehållsrum på lunchen?

Barnboksförfattare

Jag hade (så klart) svårt att välja bara en och pendlade länge mellan Alice i underlandet-skaparen Lewis Carroll, Lucy Cousins som skrivit och illustrerat de populära pek-böckerna om musen Molly och Eoin Colfer. Men Colfer vann tillslut eftersom hans böcker är perfekta att tipsa små killar i nio-tio års åldern om. Jag hade mitt bästa bokprat någonsin när jag berättade spökhistorien som utgör kärnan i Colfers Legenden om kapten Kråkas tänder för en grupp 3-4:or tidigare i år. Dom satt knäpptysta som små ljus!

Vuxenboksförfattare

Jag väljer Elizabeth Chadwick, en brittisk författare som skriver härligt mastiga romaner som utspelar sig under engelsk medeltid. På Chadwicks hemsida skriver hon att hon föddes till berättare och att hon skrev sin första historiska roman när hon var femton. Faktum är att hon vann ett Betty Trask award, för unga debutanter, för sin första bok The wild hunt som publicerades 1989. Blandningen av fiction och fakta i hennes böcker är alltid intressant och jag gillar böcker där man kan få följa huvudpersonerna genom flera generationer. 

Bok

Jisses det var inte lätt att komma på en titel som börjar på bokstaven C... Jag har gnuggat geniknölarna och försökt komma ihåg om jag läst någon bok som börjar på C, jag har till och med fuskat och sökt genom alla romaner som börjar på C i bibliotekets katalog, bara för att kunna konstatera att det är något tunnsått med romaner på C och av de som jag orkade gå igenom har jag inte läst någon. Jag är nästan lite chockad! Därför har jag nu plockat åt mig Clownen Jac av Hjalmar Bergman och Carolus Rex av Ernst Brunner för att åtgärda min litterära brist. Och tills vidare får jag säga Leila lindolms (hon från tv) a Piece of Cake på bokstaven C. En bakbok med härliga bilder som jag fick av min svägerska i födelsedagspresent.

Karaktär

Jag har tänkt fortsätta vår bokstavslek med bokstaven C men har inte riktigt hunnit med det. Läst har jag däremot hunnit, trots tusen andra saker som jag borde gjort, så jag delar med mig av två boktips på ungdomsböcker. Jag planerar ju bokprat för högstadiet och läser följdaktligen till 90% böcker från uHc/uHce, vilket känns som en klar förbättring efter ett drygt halvår av Hcf/Hcg böcker...

                                                                   

Jag har läst två böcker som båda kan indelas i genren magisk realism. Dels boken Sparrow Delaneys hemliga liv av Suzanne Harper och dels boken Mer än ögat ser av Melissa Marr. Men trots vissa ytliga likheter i handling och persongalleri, som till exempel att båda huvudkaraktärerna är tjejer i tonåren som har ovanliga förmågor men önskar att de vore normala, är inte böckerna särskilt lika. Varken i berättarstil eller den känsla boken förmedlar. Av de två föredrar jag personligen helt klart Melissa Marr över Suzanne Harper. Trots det är jag övertygad om att båda böckerna kommer bli mycket populära hos de vilsna post-Twilight bokslukarna.

Boken Sparrow Delaneys hemliga liv handlar om femtonåriga Sparrow Delaney som bor i spiritist-staden Lilydale i USA (som förövrigt finns på riktigt). Hon lever med sin mormor, mamma och sina sex systrar och hela familjen är medier eller spiritister i olika stor utsträckning. Sparrow är familjens svarta får eftersom hon är den enda som inte kan se, tala med eller känna spöken överhuvudtaget. Fast det är ju inte riktigt sant, i själva verket har Sparrow kunnat tala med spöken sedan hon var fem år gammal och gör det till och med bättre än alla familjemedlemmarna tillsammans. Men det Sparrow vill mest av allt är att få vara normal och leva ett normalt liv, därför håller hon sin gåva hemlig för alla.

När Sparrow börjar high school i en ny stad träffar hon på samma dag den strulige, men snygge, outsidern Jack och den efterhängsne, men snygge, inte helt levande Luke. Luke behöver Sparrows hjälp för att kunna gå vidare till Andra Sidan och han visar sig vara mycket mer envis än Sparrow kunnat tro. Dessutom visar det sig att Luke och Jack har ouppklarade affärer ihop och Sparrow hamnar så klart mitt emellan.

Boken är lättläst och tyvärr ganska förutsägbar. Passar för den som gillar böcker med lite magisk realism men som inte har alltför stora krav på kvalitet eller originalitet. Jag tror att författarinnan haft vissa humoristiska ambitioner när hon skrev boken, men antingen lyckas hon inte riktigt eller så går det förlorat i översättningen för resultatet blir ganska platt.  

Boken Mer än ögat ser handlar i sin tur om sjuttonåriga Aislinn som är en lite tillbakadragen och försiktig tonåring som helst av allt vill vara normal, men i hela sitt liv har Aislinn kunnat se oknytt. De finns överallt, alver, feer, häxor och älvor för att bara nämna några av alla de varelser som osynliga rör sig i människornas värld och ställer till ofog. Sin förmåga att se dem har Aislinn ärvt av sin mor och mormor och och liksom dem vaktar hon hemligheten med sitt liv, för om oknytten skulle få reda på att hon ser dem skulle hon dö. Sin trygga tillflyktsort har hon hos vännen Seth som bor i en gammal tågvagn av stål där oknytten inte kan komma in, då de inte tål järn. Aislinns känslor för Seth är djupare än hon tidigare insett och allt kunde vara helt normalt tonårsaktigt ångestfyllt om inte något hos oknytten också förändrats. I den osynliga världen breder kaos ut sig då vinterdrottningen och sommarkungens hov ligger i konflikt med varandra. För Aislinn blir tillvaron betydligt osäkrare då två alver börjar förfölja henne och plötsligt kan hon inte längre lite till de knep som skyddat henne innan. Hon måste lista ut vad de två förföljande alverna vill och finna ett sätt att undkomma dem innan det är för sent.

Boken har en härligt mörk stämning och huvudkaraktären Aislinn är tillräckligt komplex för att kännas levande. Handlingen rör sig i de sjaskigare delarna av staden Huntsdale, där uteliggarna och knarkarna lever, och skiljer sig från andra ungdomsböcker i genren med sin blandning av mörk realism och magisk övernaturlighet. Där till exempel Sparrow Dealneys hemliga liv är som en glättig after school special är Mer än ögat ser lite tyngre, lite skitigare och mycket bättre. Dessutom är jag lite av en sucker för melankolisk romantik. Tyvärr håller det inte riktigt hela vägen, mot slutet tar de övernaturliga inslagen mer eller mindre över och boken förlorar mycket av det som gjorde den originell. Det är som att författaren liksom fegar ur och istället väljer det lätta, förväntade, slutet. Synd, för det började så bra, men inte så oväntat i en sådan här sorts ungdomsbok tyvärr.

Jag har Scott Westerfields Ful och Magnus Nordins Tystnadens hus att läsa innan jag lämnar magisk realism/sci fi och går vidare till nutids romaner och helt vanlig realism.

Håll utkik efter C...