Att vara eller icke vara en surkärring...
Jag har nu förbjudit vissa kortspel i biblioteket. Jag känner mig som en gammalmodig präst eller något och är inte alls bekväm med såna förbud i bibliotek egentligen. Men faktum är att arbetsmiljön och besöksmiljön på biblioteket sjunkit till obefintlighet varje dag mellan elva tolv då 6:orna vällt in som en hjord galna elefanter och börjat spela Tecknet eller Hej knekt på högsta volym. Till slut fick jag nog och rakt av förbjöd dem att spela kort i biblioteket och sen gömde jag kortlekarna!
Undrar om det här är en egenskap hos mig som kommer bli värre och värre med åren tills jag förvandlats till en sån där stenhård surkärrings-bibliotekarie som hyschar åt små barn och ger dödsblickar åt låntagare för att dom andas för högt? Eller var jag helt rätt ute med mitt förbud när mina yngre ocoola låntagare vågar sitta i biblioteket och läsa stillsamt igen nu när 6:orna övergivit biblioteket som uppehållsrum på lunchen?
