Oväntat besök
Fick oväntat besök idag på jobbet. En av fyra möjliga ersättare till min tjänst som på eget bevåg letat ut sig ut till obygden för att ta en titt på sin eventuella framtida arbetsplats. Ung tjej, säkert yngre än mig, som kommer att bli färdig med utbildningen i vår. Idealistisk och energisk och full av storstilade planer. Naiv tänkte jag, oj så naiv!
Hon tittade på lokalerna och berömde ljuset och hemtrevligheten och hur lugnt och fint det var. Jag höll med och tänkte att hon borde ha kommit på förmiddagen, när biblioteket var överfullt med myroribrallan-barn och högstadieeleverna fått solsting och stod i korridoren utanför och skrek så fönsterrutorna skallrade...
Hon pratade om korsordscaféer och roliga utställningar och att erbjuda kaffe och kaka till låntagarna. Jag kände mig gammal och bitter eftersom min första tanke var att det inte skulle fungera något vidare på den här orten.
Hon frågade om man får mycket nytta av utbildningen i arbetet? Njae... svarade jag. Det beror nog på biblioteket man arbetar på och kanske på orten och på låntagarna och så... Jag menade att det på det här biblioteket handlade till största delen om att vara pedagog, att kunna handskas med barnen. Hon tittade oförstående på mig.
Sedan slog hon sig ned i bilderbokhörnan och bläddrade i en bok i tyst samförstånd med fritidsbarnen. Och jag tänkte att jag kanske var orättvis. Kanske är hon precis vad det här biblioteket behöver. Lite ung idealism och nya krafter. Kanske klarar hon det bättre än jag gjorde och kanske hon orkar mer ensamhet?
Jag hade nog tänkt att en äldre bibliotekarie, med mycket erfarenhet av yrket och av barn, hade varit ett klokare val. Någon som kanske jobbat på ett större bibliotek i tjugo år och nu känner att ett mindre bibliotek med mer närhet till låntagarna vore fint de sista tjugo åren. Jag försökte också påpeka för chefen att någon med mer erfarenhet och koppling till orten vore bra, någon som har ett socialt nätverk i närheten. Men hon verkar ju systematiskt välja ut de nyutbildade och naiva tjejerna som är lätta att imponera på..?
Om ungefär en vecka får jag veta vem som kommer ersätta mig. Naiva tjejen eller någan av de andra tre...
Hon tittade på lokalerna och berömde ljuset och hemtrevligheten och hur lugnt och fint det var. Jag höll med och tänkte att hon borde ha kommit på förmiddagen, när biblioteket var överfullt med myroribrallan-barn och högstadieeleverna fått solsting och stod i korridoren utanför och skrek så fönsterrutorna skallrade...
Hon pratade om korsordscaféer och roliga utställningar och att erbjuda kaffe och kaka till låntagarna. Jag kände mig gammal och bitter eftersom min första tanke var att det inte skulle fungera något vidare på den här orten.
Hon frågade om man får mycket nytta av utbildningen i arbetet? Njae... svarade jag. Det beror nog på biblioteket man arbetar på och kanske på orten och på låntagarna och så... Jag menade att det på det här biblioteket handlade till största delen om att vara pedagog, att kunna handskas med barnen. Hon tittade oförstående på mig.
Sedan slog hon sig ned i bilderbokhörnan och bläddrade i en bok i tyst samförstånd med fritidsbarnen. Och jag tänkte att jag kanske var orättvis. Kanske är hon precis vad det här biblioteket behöver. Lite ung idealism och nya krafter. Kanske klarar hon det bättre än jag gjorde och kanske hon orkar mer ensamhet?
Jag hade nog tänkt att en äldre bibliotekarie, med mycket erfarenhet av yrket och av barn, hade varit ett klokare val. Någon som kanske jobbat på ett större bibliotek i tjugo år och nu känner att ett mindre bibliotek med mer närhet till låntagarna vore fint de sista tjugo åren. Jag försökte också påpeka för chefen att någon med mer erfarenhet och koppling till orten vore bra, någon som har ett socialt nätverk i närheten. Men hon verkar ju systematiskt välja ut de nyutbildade och naiva tjejerna som är lätta att imponera på..?
Om ungefär en vecka får jag veta vem som kommer ersätta mig. Naiva tjejen eller någan av de andra tre...
Kommentarer
Trackback
