intelligentbibliotek

Fick veta idag att min kusin uppe i norrland bloggar, det var skojigt! Nu när jag läst lite och fått kika på bilder känns det nästan som om vi träffats lite. Både bra och vemodigt, för jag fick ändå lite hemlängtan också...

Var på bok- och biblioteksmässan i fredags och jobbade i biblioteksmontern. Jag fick ha kommunens emblem på tröjan och en namnskylt där det stod E Bibliotekarie. Jag tror det var första gången hittills som jag faktiskt känt mig som en bibliotekarie på riktigt, och då var jag inte ens i biblioteket. Undrar hur långt tid man måste jobba innan känslan av att vara en bluff som bara poserar som en bibliotekarie går över? Det påminner om hur det kändes att köra bil själv första gången efter att jag fått körkortet, som att nån när som helst skulle rycka upp bildörren och ryta Vad har du för dig, tokiga människa! Kliv ur bilen, du kan ju inte köra - du är för liten!

Bok- och biblioteksmässan var i varje fall härlig! Att jag inte förstått det innan, att jag hörde hemma där. Böcker och bokrelaterade prylar överallt och läsande människor och skrivande människor som vimlade omkring. Det fanns visserligen en och annan (läs; en hel del) kufisk(a) och underlig(a) typ(er) också, för att inte tala om alla religiösa människor som försökte inbilla folk att just deras tidskrifter var mässans viktigaste. Min kändisspaning gick så där. Förrutom att jag höll på att gå in i Lasse Åberg var det lite skralt med kändisar faktiskt. Jag slog en gång sönder ett Lasse Åberg glas för min kusin (samma som bloggar), jag kanske borde ha nämnt det som isbrytare?
Jag fick i alla fall en bok signerad av Jan Berglin som K ska få i födelsedagspresent. Det var nog mässans lyckligaste minut =)

I helgen var det studentfest i studentstaden. Jag åkte dit med K när han åkte till jobbet och sen shoppade jag intensivt- men eftertänksamt, i två timmar. Det blev en jacka, ett par jeans och två bh:ar, sen åkte en skojig t-shirt med också bara för att det inte skulle kännas som nyttoshopping. Efter shoppingen mötte jag lite gamla kompisar och fikade på stans mysigaste café, sen gick vi hem till C och drack mycket öl, i alla fall två. När K slutade jobba hämtade han mig och sen bytte vi om till overaller och förvandlades till studenter igen. Det blev en stökig sittning, som ove-sittningar brukar vara, en kylsittning i mörkret utan mat (även om jag fick höra sen att P faktiskt ätit en tomat!) och en mer eller mindre improviserad back-rullning. Tokbra som vanligt alltså.

Ska ha ett möte med skol- och biblioteksrådet i eftermiddag som jag är ganska nervös för. Vi ska utreda vilka förväntningar skolan har på biblioteket och hur/om biblioteket kan möta de förväntningarna baserat på skolans årliga biblioteksanslag och de timmar de abonnerar på. Vi ska även reda ut hur barn och skolpersonal kan leva upp till mina förväntningar, som i stort sett går ut på att de ska försöka respektera mina öppettider och inte låna böcker utan att skriva upp det ordentligt på listan om jag inte är där och inte släppa in barnen i biblioteket utan en vuxens närvaro. Kan låta simpelt men verkar vara obegripligt svårt att efterleva.

Fick ett samtal av syrran i lördags där hon påminde mig om att pappas sambo fyllt år i fredags. Något jag totalt glömt bort i all villervalla. Illa! Har inte pratat med lillebror eller lillasyster heller på evigheter. Det är lågt av mig men det känns så himla jobbigt att prata med dom i telefon att jag faktiskt undviker det (usch skäms, skäms och ångest!). Jag saknar dom hela tiden, men när jag får prata med dom den där futtiga kvarten eller vad det kan röra sig om så kan jag sitta och gråta en hel kväll sen. Det suger att inte kunna träffa dom oftare.

Nästa helg kommer i alla fall mamma och hennes gubbe och syrran och svåger ner och hälsar på. Det ska bli så himla kul! Jag har försökt övertala K om att vi absolut måste köpa den där dagbädden från IKEA som man bäddar ut till en dubbelsäng. Vi har visserligen inte riktigt råd med den och den får egentligen inte riktigt plats i extrarummet (om vi inte slänger våra nuvarande bokhyllor och köper nya, vilket vi har ännu mindre råd med) men den är så fin och den behövs ju så att inte lilla mamma måste ligga på golvet när hon hälsar på. Oturligt nog får inte dagbädden plats i vår lilla bil och vi jobbar hela tiden så vi måste ta ledigt för att åka och köpa den.... men den är fin! (Ok, jag inser nu att K kanske har liite rätt).

Roger över Roger ut...

~E~

 

Jag kan sammanfatta mitt besök på bokmässan med ett ord: Choklad. Det är allt jag behöver ha på hösten. Mmmm, choklad. Akademibokhandelns monter hade mycket godis som var lika lockande förpackat som smakrikt. Jag provsmakade alla sorters choklad som hackades upp av en snygg kille två gånger och fick med mig lite hem också. Jag hittade min ambrosia en trappa upp i slutet av dagen när benen börjat protestera och hjärnans kapacitet sjunkit till noll. Min lycka var total när det låg en lång, prydlig rad små chokladbitar som man fick prova (eller i mitt fall glufsa). Ingefära, chili, svartvinbär och lavendel var bra allihop och jag önskar i efterhand att jag köpt fler. Sedan upptäckte jag fudge med pepparkakssmak och mintkarameller i söta burkar. Varför blir det alltid så att jag köper ätbara saker när jag är ute på något? I efterhand är oftast det jag minns av resan relaterat till mat och dryck.

Till exempel kommer jag ihåg resan till Rhodos, när vi åt på en lunchrestaurang. De hade en sallad med gurka och tomat som toppades med härlig ost. Den fortsatte att komma upp på luncher och middagar under hela veckan, kompletterad av bakad potatis och chips.

Hmm, jag tror att jag är mera hungrig nu än innan lunch. Jag hinner nog ta en fika innan slitet börjar igen.

Tänkte skriva ett långt inlägg och berätta om livet och allting som pågår däri, men jag varken hinner eller orkar just nu. Mycket att göra och alldeles, alldeles för trött. (Det blidde därför ett mellanlångt...)

Positivt är att lägenheten är färdigrustad och allt som återstår är att packa upp alla prylar och ställa i ordning. Vi tar det ganska lugnt med det hela nu när kräftskivan/inflyttningsfesten är avklarad (vilket var himla roligt by the way). En låda i taget och så bestämmer vi vad som ska A: sparas B: skänkas till mosters loppis C: slängas ut med öronen före. Med jämna mellanrum blir K lite sur och tycker att det mest är hans prylar som faller i kategori B eller C, men han överdriver nog... lite i alla fall.

Jobbigt är att min förkylning verkar ha slagit sig ner för gott i systemet och gjort sig hemmastadd. Jag snörvlar och nyser och tror att mitt huvud är stoppat med bommul (eller kanske snor?). Jag är trött på att vara trött! Jag vill bli pigg och glad och orka en massa *mutter mutter*. Dessutom har den enda jacka som jag kommer i gått sönder, så jag går för tillfället omkring i en kofta och fryser och tycker att det är jäkligt lågt av kylan att komma redan i mitten av september! (Förlusten av jackan kan i och för sig även ha haft en viss effekt på min förkylning kom jag att tänka på nu).

Min viktuppgång (som resulterat i att jag bara kan ha en jacka - som nu är trasig) har gjort att jag bara kan ha en bråkdel av mina kläder, vilket är mindre bra när man har ett jobb där man ska se någorlunda presentabel ut. När jag stressad och irriterad inte hittade något att ha på mig en dag fick det bli ett nattlinne under tröjan istället för ett linne. Det var den dagen jag hade personalmöte på huvudbiblioteket... Det var även den dagen de nyanställda fotograferades till sina bilder på hemsidan... Så i värsta Bridget Jones manér är jag nu till allmän beskådan på kommunens hemsida iklädd nattlinne och tvärrandig tröja (smart drag! Jag ser bredare ut än en ladugårdsdörr). Efter det bestämde jag mig att det fick vara nog. Nu ska jag gå ner i vikt tills jag kan ha mina kläder igen och slipper skämma ut mig på personalmöten! K är snäll och går ner i vikt tillsammans med mig. Jag tror vi båda kan må bra av det faktiskt.

Förutom det händer det inte mycket i livet just nu. Jag jobbar, äter och sover ungefär. Men jag ser fram emot helgen då det blir en tripp till storstan =) yey för inflyttningsfester och vänner!

Och R... jag saknar dig så det skär i hjärtat!

~E~

I min iver att bli superbibliotekarie rusar jag runt i staden och jobbar på flera filialer och går på möten, skriver protokoll och planerar sagostunder och bokprat, sysselsatt över öronen (hmm, känns detta igen sen tidigare?). Men att jobba  två kvällar, gå på tidigt möte, få vätskebrist (googlade symptomen) och vara trevlig hela dagarna tar på krafterna. Jag har gett mig den på att bli superbibliotekarie (som E, du rockar), för då har de inget annat val än att fortsätta anställa mig.

Mitt i all min trötthet och virrighet kommer en låntagare till disken. Jag har precis sett i kalendern att jag ska sitta en halvtimme längre än jag trott så jag är inte helt pigg. I uppdrag får jag att springa fram och tillbaka för att hämta talböcker eftersom låntagaren har dålig syn. Jag tänker en snabb tanke att vissa låntagare är mer krävande än andra men att det hör till, även när man är trött. Jag vill verkligen hitta något åt henne att läsa så jag springer en extra vända för att hon ska få med sig några böcker hem. När jag hittat fem exemplar som hon kan lyssna på säger hon: Tack för att du tog dig tid, det är inte alla som gör det. Så går hon ut med sin rullator för att ta bussen hem. Mina ögon tåras. Hon är en av de starka människor som ännu har ödmjukheten kvar även fast hon förlorar synen mer och mer och dessutom måste stå ut med otåliga människor. För mig är det en självklarhet att hon ska få samma, om inte ännu bättre, service som hon har rätt till. Jag önskar att jag kunde göra mer. 

Att åka och träffa vänner och leka lite i helgen går tyvärr bort för mig, även om det hade varit roligt. Jag är för trött för att flänga omkring den här helgen också. Ska försöka satsa på en särskild helg i slutet av september istället och göra resan då.

Kram //R

...att beställa böcker för 5889 kronor. Sedan få dem leverade och öppna paketet, bläddra i dem och kanske lukta lite på dom där blanka nya sidorna, ta in dem och läsa dem först av alla (så man kan rekomendera dem - naturligtvis endast därför) och sedan ställa upp dem på boksnurror och hyllor. Allt utan att betala en krona ur egen ficka.

Faktum är att man får betalt för att göra sånt här =)

Håller med R om yrkets soliga uppsidor!

~E~

Ibland kommer jag på mig själv, mitt bland alla bokframsidor, att jag jobbar med böcker! Jag får faktiskt betalt för att ge folk böcker och läsupplevelser. De tråkiga kurserna i vetenskaplig teori och metod och andra långsamma föreläsningar (i och för sig fylldes dessa ibland ut med protestlistor mot Dewey och byggnationer av penn-torn, men oftast var de tråkiga) har äntligen fallit i glömska bland SAB koder, utlån, sagostunder, fjärrlån och så vidare.

Idag slog mig tanken att jag verkligen tycker om mitt jobb, när min arbetsuppgift går ut på att ge reserverade böcker till en låntagare som tycker att det är julafton i förtid.

Jag måste bara stanna upp och le

Vardagen i symbios med större antal barn börjar komma ifatt mig. Jag har ont i halsen och snörvlar och blir yr när jag reser mig upp (förmodligen en hypokondrisk/psykologisk överdrift, men ändå). Orkar inte så mycket, arbetet går på sparlåga. Har tusentals (minst) böcker som borde ställas upp i hyllor och böcker som borde beställas och samtal som borde ringas och skyltar som borde tillverkas och mail som borde skickas... Men jag orkar liksom inte. Är trött!

Tänker på sin höjd hasa mig runt biblioteket ett varv och ställa upp några böcker på vägen för att det ska se ut som att jag arbetar och sen gömma mig på kontoret. Överväger på allvar att skriva en pedagogisk skylt till låntagarna om hur book-it fungerar lite förenklat och be dem låna sina böcker själv (ok - inte helt på allvar, det skulle innebära kaos i systemet eller nått).

Stämplar ut om ca två timmar, sen blir det raka spåret hem till sängen. Tänker vara frisk på fredag så jag kan åka på fest och träffa människor, såna där som jag inte A: är förlovad med eller B: lånar ut saker till (böcker förslagsvis).

~E~