Fru Marianne och lite julstämning
Jag har ägnat de senaste dagarna åt att läsa Fru Marianne av Victoria Benedictsson. Boken gavs ut första gången 1887 och handlar om den unga borgarflickan Marianne som gifter sig vid 16-års ålder med den rike bonden Börje. Boken har kallats för en utvecklingsroman, där Marianne går från naiv och romantisk tonåring till en praktisk ung kvinna med bägge fötterna på jorden. Den ger också en utopisk bild av äktenskapet och visar hur kärlek och gemenskap växer fram mellan makarna som från början är främlingar för varandra.
Marianne och Börje är mycket olika och olikheterna verkar springa ur dels att de kommer ur olika sammhällsklasser och dels att Marianne knappt är mer än ett barn medan Börje, som är tio år äldre, redan är en man. Marianne har vuxit upp i en fin borgarfamilj i staden där namnet innebär status, men där förmögenheten sakta men säkert försvunnit. Hon har ingen utbildning i praktiska ting och ägnar dagarna åt att läsa romantiska romaner eller knyppla. Börje däremot har vuxit upp under enkla förhållanden med en far som drack och en mor som han ser upp till i allt. Han har själv arbetat sig upp till en aktad ställning i kommunen och gjort sig en god ekonomi genom hårt arbete.
Till en början i deras äktenskap vill inte Marianne ta ansvar för något i hushållet och Börje begär inget av henne. Hon flyttar från en skyddad tillvaro till en annan. Men efter en dramatisk (nåja) händelse mellan Marianne och Börjes bäste vän Pål, ändrar hon inställning och slutar dagdrömma och brodera för att istället börja arbeta med hem och trädgård. Istället för romantiska romaner börjar hon läsa Darwin och istället för att klä sig som en fin stadsfru börjar hon använda praktiska bondfrukläder och hemvävda förkläden. Börje arbetar med sitt och märker till en början inte så mycket, men i slutändan är han glad och nöjd över hur duktig Marianne har blivit.
Jag tyckte ganska bra om tv-serien Fru Marianne, som gick på SVT för några år sedan har jag för mig, med Cecilia Frode och Per Morberg i rollerna som Marianne och Börje. Jag tycker ganska bra om boken också, men jag stör mig en hel del på den också. Till viss del kan jag förstå att den ger en tidsbild och att det är rätt länge sedan den skrevs. Men herregud vad irriterande det är att läsa om hur Marianne och Börje kan bli riktigt lyckliga tillsammans först efter att Marianne ändrat precis allt i sin personlighet. Börje ändrar så vitt jag vet inte ett dugg, han lunkar på genom hela boken på sitt trygga och förnöjda sätt, utom då han med jämna mellanrum blir lite förargad på Marianne över det ena eller andra eller slänger ur sig en lätt nedlåtande klapp på huvudet när han tycker att hon gjort något bra. För Marianne är Börjes godkännande allt som betyder något, allt hon lär sig och allt hon arbetar med är för Börjes skull och för att han ska tycka om henne. Börje verkar inte ha några sådana tankar, han har ju arbetet på gården att sköta vilket inte ger så mycket svängrum för förändringar kanske, men de förändringar han gör är för sin egen skull, som att studera språk för att kunna resa utomlands. Han inreder till exempel sovrummet i den stil Marianne gillar, men han själv använder sedan inte rummet, utan där får Marianne sova ensam.
Att Marianne i början av boken är ett riktigt spånhuvud hör liksom inte hit. Det bara stör mig att all förändring måste komma från henne medan mannen inte måste kompromissa över huvudtaget. Där ser man ändå att samhället förändrats en del sedan Victoria Benedictssons tid. Fru Marianne hade aldrig överlevt ett normalt feministiskt granskade i dagens samhälle =)
Vilken bokrecension det blev av inlägget! Kanske ska berätta att K inte fick jobbet i *köping som han sökte. Vi var rejält besvikna över det. Men vi hoppas på nya chanser i framtiden, norrut blir det i alla fall så småningom, det är vi överrens om. Livet på bibblan går framåt ungefär som förut. Jag är lite tuffare nu kanske än förut och vågar säga till barnen när dom är stökiga. Hade semester förra veckan och fick sedan höra av flera barn att det var skönt att jag var tillbaka, för "vikarien var så sträng och hyschade åt dem när de bara pratade helt vanligt!" (tror jag det...).
Ska på personalfest på jobbet på fredag. Ska bli ganska kul, men hade varit roligare om jag inte placerats i fetskommittén bara för att jag en gång varit med i en festförening... Ja ja, jag vet ju vad som kommer hända och kommer slippa vara med i lekar eftersom jag får hålla i dem i stället, och det tycker jag känns skönt faktiskt. Men jag ser mer fram emot lördag då jag och K ska åka till storstan och julshoppa =D Precis sånt som jag tycker om! Har julpyntat hemma redan och fått upp lite grann på biblioteket också, även om det mesta är gammalt och måste bytas ut till nästa år tror jag. Sitter och lyssnar på julmusik just nu faktiskt och stämningen har börjat infinna sig trots att det är regnigt och grått här nere i söder. Ganska bra att vara jag just nu med andra ord =)
Marianne och Börje är mycket olika och olikheterna verkar springa ur dels att de kommer ur olika sammhällsklasser och dels att Marianne knappt är mer än ett barn medan Börje, som är tio år äldre, redan är en man. Marianne har vuxit upp i en fin borgarfamilj i staden där namnet innebär status, men där förmögenheten sakta men säkert försvunnit. Hon har ingen utbildning i praktiska ting och ägnar dagarna åt att läsa romantiska romaner eller knyppla. Börje däremot har vuxit upp under enkla förhållanden med en far som drack och en mor som han ser upp till i allt. Han har själv arbetat sig upp till en aktad ställning i kommunen och gjort sig en god ekonomi genom hårt arbete.
Till en början i deras äktenskap vill inte Marianne ta ansvar för något i hushållet och Börje begär inget av henne. Hon flyttar från en skyddad tillvaro till en annan. Men efter en dramatisk (nåja) händelse mellan Marianne och Börjes bäste vän Pål, ändrar hon inställning och slutar dagdrömma och brodera för att istället börja arbeta med hem och trädgård. Istället för romantiska romaner börjar hon läsa Darwin och istället för att klä sig som en fin stadsfru börjar hon använda praktiska bondfrukläder och hemvävda förkläden. Börje arbetar med sitt och märker till en början inte så mycket, men i slutändan är han glad och nöjd över hur duktig Marianne har blivit.
Jag tyckte ganska bra om tv-serien Fru Marianne, som gick på SVT för några år sedan har jag för mig, med Cecilia Frode och Per Morberg i rollerna som Marianne och Börje. Jag tycker ganska bra om boken också, men jag stör mig en hel del på den också. Till viss del kan jag förstå att den ger en tidsbild och att det är rätt länge sedan den skrevs. Men herregud vad irriterande det är att läsa om hur Marianne och Börje kan bli riktigt lyckliga tillsammans först efter att Marianne ändrat precis allt i sin personlighet. Börje ändrar så vitt jag vet inte ett dugg, han lunkar på genom hela boken på sitt trygga och förnöjda sätt, utom då han med jämna mellanrum blir lite förargad på Marianne över det ena eller andra eller slänger ur sig en lätt nedlåtande klapp på huvudet när han tycker att hon gjort något bra. För Marianne är Börjes godkännande allt som betyder något, allt hon lär sig och allt hon arbetar med är för Börjes skull och för att han ska tycka om henne. Börje verkar inte ha några sådana tankar, han har ju arbetet på gården att sköta vilket inte ger så mycket svängrum för förändringar kanske, men de förändringar han gör är för sin egen skull, som att studera språk för att kunna resa utomlands. Han inreder till exempel sovrummet i den stil Marianne gillar, men han själv använder sedan inte rummet, utan där får Marianne sova ensam.
Att Marianne i början av boken är ett riktigt spånhuvud hör liksom inte hit. Det bara stör mig att all förändring måste komma från henne medan mannen inte måste kompromissa över huvudtaget. Där ser man ändå att samhället förändrats en del sedan Victoria Benedictssons tid. Fru Marianne hade aldrig överlevt ett normalt feministiskt granskade i dagens samhälle =)
Vilken bokrecension det blev av inlägget! Kanske ska berätta att K inte fick jobbet i *köping som han sökte. Vi var rejält besvikna över det. Men vi hoppas på nya chanser i framtiden, norrut blir det i alla fall så småningom, det är vi överrens om. Livet på bibblan går framåt ungefär som förut. Jag är lite tuffare nu kanske än förut och vågar säga till barnen när dom är stökiga. Hade semester förra veckan och fick sedan höra av flera barn att det var skönt att jag var tillbaka, för "vikarien var så sträng och hyschade åt dem när de bara pratade helt vanligt!" (tror jag det...).
Ska på personalfest på jobbet på fredag. Ska bli ganska kul, men hade varit roligare om jag inte placerats i fetskommittén bara för att jag en gång varit med i en festförening... Ja ja, jag vet ju vad som kommer hända och kommer slippa vara med i lekar eftersom jag får hålla i dem i stället, och det tycker jag känns skönt faktiskt. Men jag ser mer fram emot lördag då jag och K ska åka till storstan och julshoppa =D Precis sånt som jag tycker om! Har julpyntat hemma redan och fått upp lite grann på biblioteket också, även om det mesta är gammalt och måste bytas ut till nästa år tror jag. Sitter och lyssnar på julmusik just nu faktiskt och stämningen har börjat infinna sig trots att det är regnigt och grått här nere i söder. Ganska bra att vara jag just nu med andra ord =)
~E~
Kommentarer
Trackback
