Biblioteksassistenter
Jag har under de senaste två timmarna fått förnyad respekt för biblioteksassistenter som står ut med att stå i lånedisk hela dagarna. De står ut med mycket stress och låntagarna som kommer till lånedisken är inte alls lika trevliga som de i informationsdisken. De är otåliga och har kort stubin om utlåningsmaskinerna inte fungerar. Det finns undantag men oftast är lånedisken ingen trevlig miljö att arbeta i, speciellt inte om tekniken inte fungerar och larmade böcker piper i utgången, samtidigt som det står tre människor i kön framför en och den första i kön har börjat sucka demonstrativt.
Jag tror att jag är lite rädd för biblioteksassistenter. De är lite bistrare till sinnet än bibliotekarier. Kanske beror detta på att luckan emellan de olika yrkesgrupperna är lite för stor. Att jag har en magisterexamen gillas av bibliotekarier som anser att det ska krävas en högre utbildning för att få befattningen bibliotekarie. Assistenterna blir inte direkt överlyckliga när de hör att jag är färdigutbildad. Det innebär antagligen att deras arbete hotas, eller rättare sagt, det inger dem känslan av att deras arbete är hotat.
Assistenterna på biblioteket jag arbetar på är väldigt kompetenta och kunniga och jag anser att de är en lika viktig yrkesgrupp som bibliotekarier. Men i ärlighetens namn är jag lite kluven över att outbildade personer kan få jobb som jag vill ha. Någonstans vill jag få utdelning för att jag genomlidit utbildningen i form av högre anställningsbarhet men samtidigt är inte utbildningen utformad så att den passar vilken student som helst och det är väldigt tråkigt för den student som inte klarar av den teoretiska delen av utbildningen. Så det känns knappast rättvist att en biblioteksassistent som arbetat i flera år och som kanske studerat andra ämnen än biblioteks- och informationsvetenskap ska bli lägre rankad på arbetsmarknaden för att denne inte kunnat genomföra en magisteruppsats.
Nu är tonen på min arbetsplats väldigt varierande, vissa trycker på att det ska vara rätt utbildning medan andra inte anser att det spelar någon roll och ytterligare några tycker att det räcker med någon form av högskole- eller universitetsstudier.
Hoppsan så allvarligt det blev. Stress och en vilja av att bli accepterad blandat med en otålig vilja att bli bra på mitt jobb sätter igång dessa tankegångar. Det är tur att mina grubblerier avbryts ibland av att jag går in i dörrkarmar och skrivbordskanter, för att jag genar för mycket i kurvorna.
//R (borta från skrivbordet)
Jag tror att jag är lite rädd för biblioteksassistenter. De är lite bistrare till sinnet än bibliotekarier. Kanske beror detta på att luckan emellan de olika yrkesgrupperna är lite för stor. Att jag har en magisterexamen gillas av bibliotekarier som anser att det ska krävas en högre utbildning för att få befattningen bibliotekarie. Assistenterna blir inte direkt överlyckliga när de hör att jag är färdigutbildad. Det innebär antagligen att deras arbete hotas, eller rättare sagt, det inger dem känslan av att deras arbete är hotat.
Assistenterna på biblioteket jag arbetar på är väldigt kompetenta och kunniga och jag anser att de är en lika viktig yrkesgrupp som bibliotekarier. Men i ärlighetens namn är jag lite kluven över att outbildade personer kan få jobb som jag vill ha. Någonstans vill jag få utdelning för att jag genomlidit utbildningen i form av högre anställningsbarhet men samtidigt är inte utbildningen utformad så att den passar vilken student som helst och det är väldigt tråkigt för den student som inte klarar av den teoretiska delen av utbildningen. Så det känns knappast rättvist att en biblioteksassistent som arbetat i flera år och som kanske studerat andra ämnen än biblioteks- och informationsvetenskap ska bli lägre rankad på arbetsmarknaden för att denne inte kunnat genomföra en magisteruppsats.
Nu är tonen på min arbetsplats väldigt varierande, vissa trycker på att det ska vara rätt utbildning medan andra inte anser att det spelar någon roll och ytterligare några tycker att det räcker med någon form av högskole- eller universitetsstudier.
Hoppsan så allvarligt det blev. Stress och en vilja av att bli accepterad blandat med en otålig vilja att bli bra på mitt jobb sätter igång dessa tankegångar. Det är tur att mina grubblerier avbryts ibland av att jag går in i dörrkarmar och skrivbordskanter, för att jag genar för mycket i kurvorna.
//R (borta från skrivbordet)
Kommentarer
Trackback
