Den hypade Cirkeln
Jag hade ingen aning om vad den skulle komma att handla om (förutom att det skulle vara något övernaturligt) eftersom jag vägrar att läsa baksidestexter i rädsla över att få reda på något i förväg, som jag helst hade blivit överraskad av. Raka motsatsen till min kära vän :) som läser deckarsluten först.
Men jag tycker verkligen att det hjälper läsupplevelsen att ha så lite förhandsinformation som möjligt, det förhöjer läsupplevelsen.
Så om ni vill uppleva samma känsla som jag (såvida ni inte redan läst den, eller är för nyfikna): Hoppa över följande stycke! Spoileralert!
Det är en vanlig deppig gymnasieskolemiljö. Personligen tycker jag att det känns mer högstadium men jag kan förstå att man vill sätta berättelsen en bit upp i åldrarna eftersom den innehåller en del sex, droger och sånt som man inte vill uppmuntra högstadieelever till. Att detta verk främst kommer att läsas av just den åldersgruppen är en helt annan diskussion. Det börjar i alla fall med överraskande död och sen är den spännande ovissheten om karaktärernas överlevnad lagd som en hinna över läsupplevelsen. Det är faktiskt snyggt gjort. Och att ondskan bor i skolan upplever jag som en självklarhet. Jag ser framför mig hur karaktärerna springer ut och in ur vår högstadieskola och det är kittlande nära att vara verkligt. Och sedan den fantastiska upptäckten. Huvudpersonerna är häxor, som känns som en ny typ av sådana. Fastän de måste slåss mot ondska och allt det där som vanligt. Men det finns något nyskapande i den magiska realismen med de extrema tonårsutflippningarna och den lilla hålan som de bor i tycker jag.
Så. Vissa har sagt att det är Sveriges svar på Twilight korsat med Harry Potter. Jag kan inte hålla med mindre. Det känns fräscht och jag är riktigt spänd på nästa del. Och under tiden läser jag Turtschaninoffs Underfors, en fantasyvärld under helsingfors...
Lotta Lundgren som hemmafru
På allvar saknar jag att gå en runda i skogen och plocka svamp i gummistövlar och säckiga kläder. Det var inget jag trodde att jag ens tyckte om när jag bodde i obygden. Men så i somras samlade jag på mig en gedigen bunt vuxenpoäng genom att följa med sambons svägerska ut i skogen för att samla svamp, björnbär, blåbär och hallon. Och jag älskade det. Har ingen aning om det är någon nedärvd samlargen eller ren gnidighet eftersom det är gratis men det var oerhört tillfredsställande att plocka och framförallt äta skörden. Mitt nya favoritbär är björnbäret, utan tvekan.
Så efter helgen har jag det angenäma problemet att hitta på kantarellrecept. Så nu har jag ännu en ursäkt för att få titta i kokboken Om jag var din hemmafru av Lotta Lundgren. Den är helt genialisk. Maten är helt ok men konceptet strålande. Alla småtexter som inleder varje recept är finurligt roliga och jag är övertygad om att om hon var min hemmafru skulle jag ha kramp i magen för jämnan av både skratt och överätande. Dessutom är boken snygg så att det förslår. Hemmafru Lundgren gör en kokbok som är så mycket annat än en kokbok att det känns som en ren bonus att få ett par goda middagstips.
//R
Listor är skoj, här är nuläget
Böcker som är aktuella just nu:
Den engelska: The Owl Killers av Karen Maitland. Utspelar sig under medeltiden med övernaturliga inslag i den saliga blandningen av hedniska riter och kristna lagar. Oväntat intressant och ett spännande berättargrepp med flera olika personer som alla berättar i jag-form.
Vid sängen: Moll Flanders av Daniel Defoe, som jag fortfarande inte läst efter att ha haft den stående sedan litteraturvetardagarna och Livets gåtor av Vivi Edström, som jag tar till när det blir för spännande eller rått, då är det trevligt att kliva in i Austens 1800tal.
I väskan: Den förlorade symbolen av Dan Brown, överdramatiserat inläst av en Jonas Malmsjö som längtar efter att bli acktionhjälte på allvar. Som förväntat inte helt briljant men underhållande...bitvis.
På toaletten: Ikeas nya katalog.
Läser emellanåt: Prins Charles känsla av Siv Strömquist. Blir lite väl satirisk att sträckläsa och jag vill ge den stor uppmärksamhet när jag väl läser så det blir lite då och då.
Borde börja med: Metodböcker på bibliotek? Säkert.
På is: Inget egentligen. Alla böcker jag väntar med ingår i en plan, ganska ostrukturerad sådan men ändå en plan.
/R
Förskoleklasser, sagostunder och barnteater
I och för sig har sagostunderna blivit lättare att genomföra och mer välbesökta med sju barn som toppnotering. Men jag tycker fortfarande att det är ganska vidrigt och är slut på energi när det är över. Allt ramsande, sjungande och läsande under stelt krampleende tar upp för stor del av dagens batteridepåer. Men idag är det annorlunda. Jag ska inte bara få se skuggteater, jag ska dessutom få pyssla och tillverka skuggdockor efteråt och det är ett ganska trevligt sätt att tjäna pengar på.
Nu på morgonen hade jag två förskoleklasser här som fick sitt första lånekort. De är så enormt tacksamma och härliga att jag skulle vilja jobba enbart med den gruppen om jag fick. De är glada och entusiastiska, naturligt nyfikna och faktiskt imponerade över att jag kan skriva ut ett kvitto på deras bok på bara fem sekunder.
Och de är dessutom roliga att lyssna på. Man kan inte förbereda sig på vad som ska komma. Och deras frågor är fantasifulla
-Hur lång tid tar det att göra en bok?
-Min syster har ett lånekort, har hon det i plånboken?
-Hur länge funkar ett lånekort?
Men min favoritkommentar för dagen var en liten kille som kläckte ur sig, precis när de skulle gå:
- Nu drar vi baby!
//R
Sagostund II
Tyvärr kom det bara ett barn förra veckan, vilket är ungefär det värsta scenariot. Det är väldigt svårt att hålla en liten föreställning för ett barn, så vi satte oss i soffan och läste böckerna helt enkelt. Det kändes töntigt litet och hela stunden tog kanske tio minuter, fast vi skulle hålla på en halvtimme.
Så en helt timmes nervositet bortslösad. Men jag gav inte upp. Tappert började jag planera dagens sagostund och tänkte: Nu är den första avklarad, nu har det värsta varit.
Men fick jag slippa vara nervös? Neej, då. i nästan en och en halv timme innan var jag nervös. Faan. Är det det trygga svenssonlivet som gjort mig så klen? Eller är det sviterna efter ett alltför upptaget år?
Det kom i alla fall tre barn. Wohoo tänkte jag, nu blir det fart på sagostunden. Ha. Ett barn sprang runt i tio minuter innan vi började och mamman bestämde sig för att det kanske inte var en så bra idé att han var med. Så då var det bara två..i typ tre sekunder, sen kutade den andra pojken iväg. Så då var det bara ett litet barn. I typ fem sekunder. Sedan kom den andra pojken tillbaka, med sin mamma. Och jag som hatar att ha föräldrar med eftersom det är svårare att vara barnsligt entusiastisk då (ja, till och med för mig). Men nu var det i alla fall två barn, så jag körde igång. Den andra rara lilla pojken som kutat in och ut pratade oavbrutet, jag menar verkligen oavbrutet. Suck. Men den blyga lilla flickan verkade knappt veta att det fanns ett annat barn där, så hon följde med i ramsor, sång och sagor och sa till och med till sin mamma efteråt att hon tyckte att det var roligt.
Allt var över på en kvart. Eftersom den andra pojken pratade hela tiden stressade jag på för att de inte skulle tröttna helt och jag ångrar efteråt att jag inte lade mer krut på sångpåsen, som faktiskt var det enda som den andra pojken tyckte var skoj.
Och nej, de från förra veckan dök inte upp idag.
Skit också. Jag tror att jag börjar hata sagostunder...
//R
Sagostund på bibblan
Utrustad med en liten röd väska med Pippi Långstrump-figurer på gick jag de få metrarna till öppna förskolan. Det var oroväckande tyst där när jag kom in, men så hörde jag sång från allrummet. De hade sångstund på den stora röda mattan och gissa vad de sjöng? Pippi Långstrump!
Jag gjorde en oerhört storstilad entré med min Pippiväska. Alla barnen (och förskolepedagogerna) blev väldigt nyfikna på min väska. Och som av en händelse hade jag sångpåsen med mig som jag just fått. Den innehåller små fingerdocks-figurer som man kan sjunga om, från oskar&ellen: http://www.oskarellen.se
Så vi sjöng till alla figurer och jag delade ut våra sagostundsflyers till medryckta föräldrar.
Det kändes nästan som en kupp men det var helt oplanerat att jag skulle komma dit just under sångstunden. Så av en slump fick jag till väldigt bra reklam för sagostunden.
Nu ska jag bara genomlida skiten också...
Håll tummarna för mig på torsdag kl 15.00
Kramar
//R
2011
2011 kommer att bli ett kanonår bestämmer jag. Det kommer bara att bli roligt på jobbet och jag kommer inte att ta det på för stort allvar, eftersom jag har lärt mig den svåra vägen att det hjälper inte ett dugg. Det bästa är att ta dagarna som de kommer och att komma ihåg att lärare inte dör av att inte få exakt som de vill, utan att de är tacksamma även om de måste vänta ett par veckor extra för att kunna få ett bokprat.
Jag kommer att vara trevlig mot alla kunder, även mot dem som är korkade och inte fattar mina geniala skämt. Och de i sin tur kommer att ta mer hänsyn till oss som jobbar och förstå att vi inte kan få hit boken snabbare oavsett hur mycket de behöver den.
Jag kommer att frälsa byggdens barn med läsglädje och äntligen få dem att förstå hur SABsystemet fungerar så att de kan leta rätt på böckerna själva.
Jag kommer inte att boka in tre klassbesök samma dag, eftersom jag har lärt mig att det är skitjobbigt. I ställer kommer jag att boka in max två klassbesök/vecka och dessutom ha lediga veckor ibland, då jag inte har bokprat, eftersom min kollega har börjat antyda att jag kanske skulle vara piggare och gladare i slutet av terminen om jag fick lite andrum ibland. För som det är nu vill jag lägga mig ner och dö en stund.
Så nästa år kommer att bli toppen på jobbet och det känns riktigt bra.
Redan på förhand vet jag också att det på det privata planet kommer att bli kanon också.
Vi kommer att få Borås-besök redan i januari faktiskt och det ska bli himla roligt.
Världens bästa Alma fyller 1 år!!
Jag ska bli bonusmoster :)
Min yngsta syster tar studenten, så gammal som hon har blivit.
Jag kommer att ta semester i sommar och dessutom ledigt mellan jul och nyår, eftersom jag kommer att komma ihåg det nästa år.
Jag hoppas att ni också får ett superbra år 2011!!
Många nyårskramar
/R
Barnteater och livsglädje
Jag tycker synd om alla som tror att det är dödtrist att vara bibliotekarie, för de har ingen aning. I och för sig ligger det massor av arbete bakom alla moment i mitt jobb, eftersom jag gör allt för första gånger. Men det har verkligen sina bra sidor som är ordentligt belönande. Idag har jag träffat en massa trevliga kollegor på ett personalmöte, som gav mig massor av inspiration och arbetsglädje. Sedan fick jag stå i disken och lyssna på två fantastiska musiker som spelade för 30 barn i biblioteket med härligt tung-gung.
Ibland är det orättvist mot alla andra att jag får höra barnteater gratis på jobbet. Men det är verkligen ett härligt jobb.
/R
Sagostund
Själv envisas jag med att jobba fastän jag borde ligga nedbäddad och bli frisk. Kanske blir jag hemma i morgon för att bli kry så att jag kan hälsa på E:s lilla tjej så fort som möjligt. Längtar efter att få träffa det lilla underverket som så många har väntat på så länge, det ska bli häftigt att få träffa en liten flicka som är en del av min bäste vän, som jag har känt så länge.
Men vardagen rusar på och jag måste börja förbereda föräldramöten och förskoleträffar och bokprat. hmm. Jag har nog inte tid att vara sjuk. Vi får se hur det känns i morgon.
Huvudet över ytan
Hittills är detta den jobbigaste termin jag varit med om i hela mitt liv! Och då är inte ens februari slut än... På jobbet är det full fart från det att jag kliver in genom dörren, tills att jag kliver in genom ytterdörren till lägenheten. Jag kan inte släppa arbetet när jag kommer hem, så det går åt myyycket energi. Bokprat, planering, sagostunder, redovisning, statsistik, teaterbokning, alla dessa mail, förskoleklasser och möten som slukar mina fattiga timmar och gör mig utmattad.
I lägenheten har det varit tomt eftersom min sambo jobbat nätter, så vissa dagar har vi knappt sett något av varandra alls. Den här veckan är precis lika fullspäckad som vanligt men det är skönt att nattjobbandet är över, så att vi får träffas och slappa lite ihop.
Det har minst sagt varit en låg period, då särskilt hemma, eftersom all energi och alla leenden gått till kunder i stället för vänner och familj. Det har till och med varit så att jag stängt av telefonen vissa dagar för att slippa ta risken att det ska ringa och störa min sköra vila. Så för detta ber jag om ursäkt!
Men i helgen kom ljusglimten, solen. Och hoppet om att denna stress någon gång måste lägga sig. Jag satte upp mitt fina kort på kontoret, som jag fick för länge sedan men som påminner mig om den härliga Boråstiden. Tack Love, du är vad du heter :)
Andra hoppingivande faktorer just nu är Min sambo, det lilla underverket: http://allthelittleflowers.blogg.se/
och våren!
Snart tillbaka på banan
/R
Fummelsjukan
Min familj består av idel fumlare. Alla mina systrar tappar saker, kör i diket, spiller vid matbordet, nyper i handbromsen på cykeln och dyker rätt ner i asfalten två gånger under en vecka. Men jag har alltid varit stolt icke-fumlare. Om jag råkat tappa något, har jag fångat upp saken med foten eller någon snygg gripreflex med handen och saken har överlevt. Men nu har det kommit ikapp mig. Fumlet, det eviga tappandets tid är inne. under den senaste veckan har jag:
Tappat en julgranskula, så att den gick i en miljon bitar
Tappat ett glas, med samma effekt
Snubblat över stolar
Vridit sönder sambons nyckel till postlådan
Tappat en påsförslutare ner i den varma brödrosten
Hällt alla smulor på golvet när jag skulle få ut en påsförslutare ur den varma brödrosten
Gått in i tvättställningen
Gått in i lånedisken
Så nu har jag blåmärken på låren, vänster arm och dessutom rödsprängda ögon på grund av för lite sömn och för mycket jobbgrubbel.
Nu kan det bara bli bättre
Yrkesstoltheten...
* Läst av kopieringsmaskinens räkneverk, efter att ha tappat bort brevet från firman som äger maskinen och som ville att jag skulle läsa av den. Jag hittade kuvertet i den stora papperskontainern men inte själva brevet, så jag skickade iväg ett hjälp-mig-mail till min chef. Sedan hittade jag brevet i en hög på kontoret som min föregångare så snällt byggt upp åt mig.
Skrivit ut mall som ska beskriva hur jag redovisar kassan.
Svurit över mallen som ska beskriva hur jag redovisar kassan. Hur faan gör man? Vad är revers? Eller heter det reversal i grundform? Ne.se gjorde mig inte klokare. Så nu ligger mallen demonstrativt längst ner i högen som jag själv byggt på skrivbordet.
Reserverat en fantasybok eftersom den boken som jag gav låntagaren förra gången inte var den första i serien. Eller jo, det var den första boken, men den andra delen av första boken. Grr, kan inte de J***a författarna skriva fristående romaner??
Skulle lägga in ett fjärrlån åt en biblioteksassistent, eftersom de inte får lägga fjärrlån. Först sökte jag igenom länets kataloger, utan resultat och sedan i BURK och där fanns den. Bland annat på vårt bibliotek, fast under ett annat författarnamn. Suck
Gjorde historiens sämsta första intryck på en lärare som jag ska bokprata åt, genom att inte komma på något att säga när hon frågade om det var jag som skulle bokprata. "Ja, det är det", svarade jag. "Ja, jag har ju fått många bokprat här", sa hon och jag kom inte på något svar. Det var helt tyst och hon tittade på mig en stund, sedan sa hon hej då och gick. Lysande insats från min sida.
Men jag har dessutom gjort nya öppettiderlappar, småpratat med låntagare, korrigerat filialens arbetsschema och lånat ut flera böcker så jag väljer att se dagen som en vinst :)
Detta kommer att bli en förvirrad tid, så det är tur att jag har fått så mycket träning i att springa omkring i förvirrade cirklar.
/R
Skräckblandad förtjusning
Jag hade en ganska lugn dag på jobbet här om dagen. Pratade med låntagarna, plockade bland böckerna och drömde om en lung julhelg.
Men så kom mailet.
Vill du bli filialansvarig och börja bokprata efter jul??
Ja!!! Det vill jag verkligen. Jag slängde mig på tangenterna och fick iväg ett mail, antagligen inte så lungt och värdigt, till min chef och tackade så mycket för förtroendet.
I en timmes tid gick jag runt med ett brett flin och satte upp böcker och agerade som en världsvan bibliotekarie. All this is yours as far as the eyes can see...ungefär.
Sedan slog den mig, paniken. Jag ska genomföra skiten också. Jag måste läsa alla de där böckerna och försöka ge ett proffsigt bokprat samt styra filialen, vilket jag inte har en aning om hur man gör.
Det har redan börjat ramla in mail och jag anar en julstress som inte har något med jul att göra.
Önska mig lycka till :)
/R
The Killings at Badger's Drift av Caroline Graham
Caroline Grahams The Killings at Badger’s Drift är den första romanen om kriminalkommissarie Barnaby och hans ständige följeslagare inspektör Troy. Den har av den brittiska deckarakademien valts till en av de 100 bästa kriminalromanerna någonsin och 1989 fick boken dessutom utmärkelsen Mystery Readers of Americas Macavity Award.
Bokens inledning sätter tonen för resten av historien på ett, vad jag föreställer mig, typiskt engelskt-mysigt-tedrickar-mord-mysterium. De gamla damerna Miss Bellringer och Miss Simpson har en tävling ihop. Varje år ger sig väninnorna ut i skogen runt den idylliska engelska småstaden Badger’s Drift för att söka efter en oerhört sällsynt orkidé som bara blommar en kort tid om försommaren. Detta år som historien utspelar sig är det Miss Simpson som av en slump lyckas snubbla över orkidén och full av triumferande planer för firandet av detta vandrar rakt in i en pågående skandal. Den gamla damen blir ofrivilligt vittne till ett kärleksmöte i en glänta i skogen och flyr förskräckt i sin prydhet från platsen.
När gamla Miss Simpson några dagar senare hittas död i sitt hem misstänker hennes väninna Miss Bellringer genast att en hund ligger begraven. Med lite engelsk överklassenvishet lyckas Miss Bellringer få kommissarie Barnaby intresserad av fallet, som snart visar sig långt mer komplicerat än någon kunnat tro.
Badger’s Drift ska på ytan föreställa vara en typiskt idyllisk engelsk småstad, befolkad av medelklass och prydliga trädgårdar. Men det står snart klart att det idylliskt perfekta ligger just på ytan och under den har alla invånare mer eller mindre smutsiga hemligheter för varandra. Jag personligen tilltalas inget vidare av den här sortens böcker. Jag blir mest ledsen över hur småaktigt och fult livet verkar vara om man ser det genom en deckarroman. Jag förstår ju att verkliga människor inte är helt goda eller helt onda, livet är mer komplicerat än så. Men jag har svårt att känna sympati för någon av karaktärerna i Grahams bok. Inte ens den bufflige pysmysige kommissarie Barnaby faller mig helt i smaken. Jag stör mig på hans lakoniska sätt och lite nedlåtande inställning till sin ständigt uppassande hemmafru.
Efter en seg start i läsandet lyckades jag ändå till slut komma in i berättelsen och fann det till och med riktigt intressant mot slutet. (Jag körde med tedrickande och marmeladmumsande för att verkligen få till rätt känsla och jag tror det fungerade.) För att vara en deckare var det ganska precis så läskigt och blodigt som jag tålde (det vill säga inte särskilt läskigt eller blodigt) och när jag lyckades lista ut på ett ungefär hur det låg till alldeles innan mysteriets upplösning var det riktigt roligt.
Eftersom jag alltså inte har läst någon bok av Caroline Graham tidigare och inte heller sett Tv-serien Morden i Midsummer (just för att jag inte roas så himla mycket av engelska deckare) kan jag egentligen inte säga om boken levde upp till några förväntningar. Jag var rädd innan att boken skulle vara otäck, det var den inte. Inte otäck på det sätt jag tror att alla deckare är i alla fall, jag menar lite blod och ond bråd död var det ju så klart. Men eftersom de flesta karaktärerna var så himla osympatiska var det svårt att känna sig bedrövad när en efter en fick hjälp med att trilla av pinn.
Summa summarum är jag ändå glad över att jag läste ut boken. Jag är dessutom vansinnigt stolt över att kunna säga att jag inte läste slutet i förväg, inte ens lite grann! Jag kan alltså låta bli när jag ger mig sjutton på det ha ha =P
Tycker ändå att det har varit roligt med den här sommarutmaningen (även om jag varit mer än lovligt sen med mitt inlägg). Det var kul att kliva in i värld som inte riktigt var min egen och jag kunde nästan se R smyga omkring där i den engelska landsbygden och mysa över mysteriet. Fram för fler utmaningar i framtiden säger jag! Det är nyttigt att tvingas kliva ur sina ramar ibland och upptäcka något man annars skulle ha missat.
E
Fenomenalt försenad bok
En tunn bok på danska återlämnades nu i sommar. På datumkortetlängst bak (Från back in the days) stod återlämningsdatumet: 4:e september 1975!
Fantastiskt att den hittade tillbaka, efter så många år på vift.
/R
