Förskoleklasser, sagostunder och barnteater
Det här är den bästa torsdagen på länge, rent jobbmässigt. Av en enkel anledning. Sagostunden är inställd och ersätts av skuggteater :)
I och för sig har sagostunderna blivit lättare att genomföra och mer välbesökta med sju barn som toppnotering. Men jag tycker fortfarande att det är ganska vidrigt och är slut på energi när det är över. Allt ramsande, sjungande och läsande under stelt krampleende tar upp för stor del av dagens batteridepåer. Men idag är det annorlunda. Jag ska inte bara få se skuggteater, jag ska dessutom få pyssla och tillverka skuggdockor efteråt och det är ett ganska trevligt sätt att tjäna pengar på.
Nu på morgonen hade jag två förskoleklasser här som fick sitt första lånekort. De är så enormt tacksamma och härliga att jag skulle vilja jobba enbart med den gruppen om jag fick. De är glada och entusiastiska, naturligt nyfikna och faktiskt imponerade över att jag kan skriva ut ett kvitto på deras bok på bara fem sekunder.
Och de är dessutom roliga att lyssna på. Man kan inte förbereda sig på vad som ska komma. Och deras frågor är fantasifulla
-Hur lång tid tar det att göra en bok?
-Min syster har ett lånekort, har hon det i plånboken?
-Hur länge funkar ett lånekort?
Men min favoritkommentar för dagen var en liten kille som kläckte ur sig, precis när de skulle gå:
- Nu drar vi baby!
//R
I och för sig har sagostunderna blivit lättare att genomföra och mer välbesökta med sju barn som toppnotering. Men jag tycker fortfarande att det är ganska vidrigt och är slut på energi när det är över. Allt ramsande, sjungande och läsande under stelt krampleende tar upp för stor del av dagens batteridepåer. Men idag är det annorlunda. Jag ska inte bara få se skuggteater, jag ska dessutom få pyssla och tillverka skuggdockor efteråt och det är ett ganska trevligt sätt att tjäna pengar på.
Nu på morgonen hade jag två förskoleklasser här som fick sitt första lånekort. De är så enormt tacksamma och härliga att jag skulle vilja jobba enbart med den gruppen om jag fick. De är glada och entusiastiska, naturligt nyfikna och faktiskt imponerade över att jag kan skriva ut ett kvitto på deras bok på bara fem sekunder.
Och de är dessutom roliga att lyssna på. Man kan inte förbereda sig på vad som ska komma. Och deras frågor är fantasifulla
-Hur lång tid tar det att göra en bok?
-Min syster har ett lånekort, har hon det i plånboken?
-Hur länge funkar ett lånekort?
Men min favoritkommentar för dagen var en liten kille som kläckte ur sig, precis när de skulle gå:
- Nu drar vi baby!
//R