intelligentbibliotek

I DN den 10 februari publicerades en artikel om Katti Hoflin och Rum för barn. Som vanligt sprudlar det av energi och kreativitet om henne och hennes projekt, som hon sätter igång för barnens skull. Hon töjer gränserna för vad barnkultur är och sätter igång tokiga utställningar och program som en virvelvind.

Ju längre ner i artikeln jag kommer, desto mer växer en tanke fram. Först sliter de på med att skapa och realisera program och utställningar, som i sig måste vara energikrävande. Sedan granskas verksamheten av torra uppsatser som kräver tydligare bok -och bibliotekskoppling, mest för att skribenterna ska lyckas med att få gensvar i sin egen akademiska verklighet. Så i slutänden kan jag föreställa mig att känslan av att motarbetas infinner sig hos de som lägger ner sin själ i att skapa något nytt och spännande för barn.

Rum för barn är större än ett barnbibliotek, det är ett kulturcentrum för barn där dessa tillåts vara just barn och samtidigt utforska miljö, bild och andra uttryck. Till viss del förstår jag att man från biblioteksvärlden vill att verksamheten i ett bibliotek skall vara på ett särskilt sätt, men samtidigt finns det redan bibliotek i Stockholm som levererar den traditionella barnbibliotekstanken där böcker och läsning är centralt (därmed inte sagt att detta är negativt på något vis). Jag tycker att man kan glädjas åt att biblioteket i Rum för barn är en självklarhet i kulturens centrum och att det fungerar som ytterligare en väg till böcker och läsning, och dessutom en lustfylld sådan.

R