intelligentbibliotek

Detta faller under rubriken Saker man inte får säga till sina låntagare.

Sitter lugn och beskedlig framför datorn på mitt pass. Har jobbat sju dagar i rad och har två dagar kvar att jobba innan jag får ledigt en dag. Är inte på topp direkt, utan är rätt trött på människor överhuvudtaget. Då kommer det fram en äldre dam och lägger upp en tidning på disken och ber om nästa nummer.
Javisst, säger jag och går iväg till hyllan men upptäcker att vi inte har den tidskriften för utlån. Då går jag tillbaka och frågar om hon har lånat den på detta bibliotek.
Nej, det hade hon ju inte, de hade skickat efter den från ett annat bibliotek. Kunde hon inte ha sagt det från början? Och sen säger hon: Lilla flicka, är du ny?

Då vill jag svara: Nej, Gamla kärring, jag är inte ny och om du inte går härifrån inom fem sekunder tänker jag slå dig medvetslös med tangentbordet!

Men jag säger: Ja, jag har inte jobbat här så länge. Sedan ler jag och hon går sin väg.

Så, nu när jag avreagerat mig vill jag slå ett slag för artikeln Boktjuven som svek alla - och sig själv i tidningen VI nr 10 oktober 2008. Det är en lång och väldramatiserad artikel om mannen som under flera år stal och sålde värdefulla böcker från KB och andra bibliotek han arbetat på.

Jag fascineras av intrigen i boktjuvens liv. Han föddes in i livet i en lägre klass än den han ville tillhöra och strävade efter status och klass. Så han behövde pengar för att finansiera sina mål och hade utmärkta tillfällen att förskingra värdefulla böcker för enorma summor. Men samtidigt som han växte i anseende hos kultureliten, förstörde han den värld han ville vara en del av.