intelligentbibliotek

Har idag haft mitt livs första biblioteksundervisning. I sucked.

"Jaha... erhm... här i sverige har vi ett klassifikationssystem som kallas SAB."
"Vad är ett klassfiktionsproblem?"
"Nej, alltså ett klassifikationssystem är... ungefär som en regel för hur böckerna ska stå. Som hemma så sorterar ni väl strumporna i en låda och kalsingarna i en låda, så dom blir lätta att hitta?"
"Hi hi du sa kalsingar!"
"Min mamma lägger mina strumpor i en låda"
"Jag har två garderober!"
"Hemma har jag..."
"Ja ja, men i alla fall, böckerna på biblioteket sorteras alltså efter vad dom handlar om. Först och främst delar man upp skönlitteratur och facklitteratur. Vet ni vad skönlitteratur och facklitteratur är?"
 "Jag har läst guiness rekordbok och den får man inte låna."
"öh... precis det är en slags facklitteratur... som man inte får låna. Skönlitteratur är berättelser och sagor och påhittade historier, som lasse-majas detektivbyrå eller Harry Potter, facklitteratur handlar om hur saker är på riktigt. Till elexempel om hur man ska sköta sin hundvalp, eller hur man spelar hockey eller vad som hände i andra världskriget. Dom skönlitterära böckerna är indelade i olika grupper. För barn finns det tre olika grupper, Hcf - för dom minsta, Hcg - för dom lite större och uHc för ungdomarna."
"Vad hände i andra världskriget då?"
"Va?"
"Ja vad hände då?"

Suck...

Till nästa gång ska jag banne mig vara mer strukturerad och ha övat mer på vad jag skulle säga. Jag tror att jag lyckades lära dom var Hcf och Hcg står, var djurböcker, lek och spelböcker och historieböcker står och hur man kan se på bokryggen var boken ska ställas tillbaka. Ungefär. Försökte även pränta in de tre gyllne reglerna:
1. Gå - inte springa!
2. Prata - inte skrika!
3. Ställ tillbaka boken där du tog den.
Dom kommer säkert komma ihåg det hela förmiddagen, minst...

Det är helt enkelt ganska otacksamt att vara skolbibliotekarie ibland. Köpte tillexempel in lite olika kortspel till biblioteket som dom kan spela på rasterna. Det tog en halvtimme och sen var en utspridd på golvet och en var snodd och ungarna väck. Jäkla småligister!
Som tur är finns det ju bra ungar också och många gånger är det riktigt kul, när man känner att man når fram och faktiskt kan vara till hjälp.

I övrigt börjar allt så sakta ordna upp sig. Jag fattar mer och mer vad jag håller på med och får inte panik över att behöva gå och fika i lärarrummet längre. Här om dagen åkte jag och K till affären klockan sju på kvällen. Energin räckte liksom till det för första gången på typ två månader (normalt sett har vi legat och snarkat bredvid varandra i soffan vid den tiden).
För att fira ska jag använda upp all nyfunnen energi till städning och uppackning av lådor i eftermiddag. Yey!

~E~