Gå hem, menlösa människa!
Varje måndag när jag har väldigt lite tålamod till människor över huvudtaget kommer han in. Den velige, osäkre och förskräckligt besvärlige mannen. Han påminner om musikläraren Kjell med kj. Kommer nån ihåg? Det är en typ av människa som behöver vägledning i allt. Vart han ska sitta, vad han ska göra och hur han bäst ska göra det. Det är nästan så att han ber om ursäkt för att han kommer in i biblioteket och det gör mig galen. Tydligen har jag väldigt svårt för så svaga människor, eller så har jag umgåtts med självsäkra människor som vet vad de vill, för länge.
Nu är han här igen och jag vet att han snart kommer att le sitt inställsamma leende genom parfymångorna som osar av honom och sedan kommer han att ursäkta sig flera gånger (medan jag himlar med ögonen innombords) och slutligen ställa någon fråga om något som jag försökte förklara senast han var in. Dessutom har han antagligen tappat bort något, det gör han alltid. Han lägger ner sina viktiga papper, eller väskan bredvid datorn och sedan går han utan dem, och några minuter senare kommer han inspringande i panik och ojar sig över det han tappat bort. Jag har inget tålamod med honom alls och jag har lite dåligt samvete över det. Han är ganska harmlös och kan nog inte rå för att han är som han är. Men var gång han är in på biblioteket vill jag undvika honom. Eller så vill jag ställa mig i givakt och ropa order högt som en militär. Utgå!
R
Jag är inne helt på din linje. Människor som Kjell med Kj ska man inte vela med. Det uppmuntrar dem bara. En fast hand och bestämt tonläge, inget tjafs!
Roger över, roger ut =)