Fummelsjukan
Min familj består av idel fumlare. Alla mina systrar tappar saker, kör i diket, spiller vid matbordet, nyper i handbromsen på cykeln och dyker rätt ner i asfalten två gånger under en vecka. Men jag har alltid varit stolt icke-fumlare. Om jag råkat tappa något, har jag fångat upp saken med foten eller någon snygg gripreflex med handen och saken har överlevt. Men nu har det kommit ikapp mig. Fumlet, det eviga tappandets tid är inne. under den senaste veckan har jag:
Tappat en julgranskula, så att den gick i en miljon bitar
Tappat ett glas, med samma effekt
Snubblat över stolar
Vridit sönder sambons nyckel till postlådan
Tappat en påsförslutare ner i den varma brödrosten
Hällt alla smulor på golvet när jag skulle få ut en påsförslutare ur den varma brödrosten
Gått in i tvättställningen
Gått in i lånedisken
Så nu har jag blåmärken på låren, vänster arm och dessutom rödsprängda ögon på grund av för lite sömn och för mycket jobbgrubbel.
Nu kan det bara bli bättre
