Ode till min uppsatspartner

Where art thou?

Ensam i uppsatsarbetet sitter jag i min båt som är gjord för två, driver längre bort från syftet och det gyllene fokuset som skymtade vid horisonten en gång för länge sedan. Var är du, min ständige följeslagare? Var är du, med våra gemensamma kunskaper och intellekt, som driver oss framåt med dina starka årtag. Nu sitter jag ensam och snurrar runt i cirklar ty min partners och dennes uppvägande åra syns inte till.

Aldrig skulle jag nå iland utan dig, jag skulle aldrig komma vidare.
Jag behöver din koffeinberoende gen för att piggna till
Jag behöver ditt sinne för humor för att läsa all oumbärlig litteratur
Jag behöver dina flinka fingrar för att åstadkomma text
Jag behöver din förmåga att ordna studeringsplats
Jag behöver din bekräftelse att nu är det dags att ta paus

MAN behöver den andra för att MAN ska komma vidare i uppsatsen MAN tagit sig för att skriva och MAN behöver synomymer till MAN för att MAN ska kunna få en godkänd uppsats som MAN ju strävar efter, men framför allt behöver MAN varandra.

RSS 2.0