David Eddings avled igår, 77 år gammal.

Stenens väktare var den första fantasybok jag någonsin läste. Jag var omkring 12 år gammal och hade vågat mig in på bibliotekets vuxenavdelning. Där på en boksnurra med boktips stod den och jag lockades dit av framsidan. Fantasyböckerna såg ut som sagoböcker, med vackra prinsessor, riddare och drakar - men innehållet var så oändligt mycket mer. Jag lånade Stenens väktare, första delen i Sagan om Belgarion, och sedan var jag fast.

Jag slukade i snabb takt alla böckerna i Sagan om Belgarion och kastade mig över Sagan om Mallorea och när de tog slut fortsatte jag till de andra fantasyböckerna på hyllan av bara farten. David Eddings var min inkörsport till fantasy och jag älskade böckerna villkorslöst. Det tog många, många år och flera omläsningar innan jag kunde se dem med ett mer litteraturkritiskt öga. Då insåg jag att den språkliga kvaliteten kanske inte var så helgjuten, att historien ofta hade en förmåga att upprepa sig och att persongalleriet i själva verket var ganska magert även om de uppträdde i flera olika skepnader.

Eddings förlags hemsida står det att han var förtjust över att höra att han vänt icke-läsare till läsare genom sina böcker.

"I look upon this as perhaps my purpose in life, I am here to teach a generation
or two how to read. After they've finished with me and I don't challenge them any
more, they can move on to somebody important like Homer or Milton."

Jag tror att han var en ganska ödmjuk man, David Eddings, men långt ifrån dum. Han skrev fantasy för att det lönade sig och nog sålde hans böcker alltid. Fantasygenren fick ett enormt genomslag på 80-talet tack vare hans böcker. De har en härlig charm och humor och ett driv som eggar läsaren vidare genom bok efter bok. Eddings var medveten om att han inte uppfattades som finkultur, men det var kanske aldrig hans mening heller.

"I'm never going to be in danger of getting a Nobel prize for literature,
I'm a storyteller, not a prophet. I'm just interested in a good story."

Jag har Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea i min bokhylla och återkommer til dem då och då, som med gamla vänner. Jag kanske inte har läst alla David Eddings böcker, men en hel del av dem och de kommer alltid vara speciella för mig. Stenens väktare var min första och en flicka glömmer aldrig sin första.

~E~

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0